Jag förstod aldrig Dostojevskij men levde heller inte med honom

Romeo ropar från sovrummet.
R: Maaaaama!
Mamman kommer rusande från köket.
Mamman: Ja?!?
Romeo sitter bredvid sängen och rynkar ihop hela pannan ilsket.
R: Nej!!!
Mamman (förvånat): Nähe?
Romeo (ler nöjt och ruskar på huvudet oroväckande lättat): Näe!
Mamman: Eh, okej ... (går igen)