Femton grader snö och kallt ända upp till knäna ...

... eller kanske inte. Men minus tre och blåsigt. Jag klädde på Romeo följande:

Lager ett: Blöja, body, byxor och tjocka strumpor. Stickad mössa.
Lager två: Fleeceoverall med huva, vantar och fötter.
Lager tre: Fluffiga tjocka Alfons-filten.
Lager fyra: Flanell-filten.

Sedan lindade jag in honom i en fårfäll och stoppade ned honom i mjukliften och drog igen dragkedjan till max.

Då såg det ut som på kortet genom vagnens takfönster. Efter det fick jag ångest över att jag var ute med honom fast det var så kallt och lindade in huvudet i spy-handduken. (Den rosa-blommiga på bilden). Då syntes bara ögonen på Romeo.

Efter en timmes promenad vaknade Romeo och var jättearg och drypande av svett ...

Jag har lovat honom att inte göra om den missen ...

Klicka för större bild.

"Oj vad det prasslar i mattes ficka"

I eftermiddags packade jag in hundarna i bilen och rullade de fem kilometrarna ned till Runtorp. Det tjänade två syften.

1. Genom att utnyttja guldfisk-faktorn hos hundarna kommer de att vara tysta och snälla i kväll. "Vi åkte i bilen, alltså måste vi ha upplevt något spännande, oj vad trötta vi är".

2. Jag fick klappa på Cillas nya häst Crazy och hennes gamla häst Walle. Walle är min favvohäst alla kategorier. Han kanske får flytta hit till Friskamålen framåt vårkanten. Om Cilla nu inte ångrar sig. Nåväl. Vi får se.

*****
I morse när vi vaknade var det 16 grader i köket. När vi kom hem från barnmorskan var det nere på 15-någonting. Nu är det efter ivrigt eldande 19. Jag satsar på 25 innan jag går och kinesar.