Idag har vi varit på vårt sista besök hos barnmorskan. Jag grät mig igenom hela visiten. Så till den milda grad att Daniel förslog att vi skulle plocka upp mer näsdukar på vägen hem. Men nu är det med näsdukar som med värmeljus hos oss. Vi kan försörja er.Jag vägde 86 kilo (22 kilo mer än normalt - jag gissar att ca 19 kilo är hormoner), SF-måttet var 37 cm och bebbens hjärtfrekvens snittade på 145. Har bebben inte kommit nästa lördag, den 12, så ska vi ringa förlossningen.
Hemma satt fåglarna och myste utanför fönstret. Jag smög som David Attenborough.
2 kommentarer:
Det har aldrig varit så nära förlossningen som nu.
/Anna som ber om ursäkt på en gång för att hon låter flåshurtig
:o) Tack för de uppmuntrande orden!
Skicka en kommentar